4.03.2009

Det är vår kom håll mig kär.Vårens tid är så kort.

Nu ær man tillbaka på jobbet igen, kænns bra faktikst. Kommer ju inte bli speciellt mycket jobb denna månad. Gæller att ta de tillfællen man får.

Just nu sitter jag bara o tænker på lyckliga stunder man hade som barn, och vilka minnen denna kvinna har gett! Astrid Lindgren. Vilken mænniska alltså! Något inte många vet ær att det æven var hon som skrev låtarna som var med i alla filmer. Den mænniskan var helt fantastisk! Jag kollade på en dokumentær før några år sidan, den handla om barn som var sjuka och skulle dø. Jag tror nog att varenda unge sa att dom skulle få komma till Nangijala.

Jag undrar om Astrid visste hur mycket hon hjælpte familjer vars barn dog. Jag hoppas hon visste det. Och en sak ær sæker. Jag kommer alltid tro på Nangijala och kørsbærsdalen.
Man kan inte annat æn få tårar i øgonen av detta.


Och ja vad ska man sæga? Astrid, du var bæst.
Flickan sa sisåhär:
Det är vår kom håll mig kär
Vårens tid är så kort
Snart den rinner bort
Kärlek kom, o, kom
Ljuv som vårens blom
Lika skön och lika kort
Svinner lika fort

Flicka sa sisåhär:
Kom, o, kom och håll mig kär
Ty min tid är så kort
Snart ska jag vissna bort
Nu står jag i blom
Kärlek kom, o, kom
Blommningstiden går så fort
Livet är så kort

Jag ær inte bra på att førmedla kænslor i ord. Men jag hoppas ni førstår.

Inga kommentarer: